Blivande Mrs DeKash

Hej igen mina läsare, jag ber om ursäkt att det dröjt så otroligt länge sedan jag skrev någonting sist men jag har inte riktigt orkat.
Anledningen är att min älskade mormor gick bort den 8/9, tre dagar innan sin 84-års dag och det har totalt krossat mitt hjärta.
Mormor har betytt mer för mig än någon annan nångonsin kommer att göra, jag saknar henne enormt mycket varje dag men samtidigt så vet jag att hon alltid kommer finnas vid min sida även om det inte kommer vara kroppsligt.
Det sista hon sa till mig innan hon somnade var att hon älskade mig och att hon var glad att Richard kommit in i vår familj, det kändes på nåt sätt som att hon "lämnade över ansvaret" till honom.
Och vilket ansvar sen, jag är minsann inte lätt att tas med jämt =)

Efter allt som hänt det här året känner jag att nu kan jag personligen eller vår familj sjunka längre, nu är det dags för en uppgång. Och det verkar som det pekar rätt uppåt om jag ser till mig själv i alla fall...=)

Nu har jag tittat på filmen från i lördags och nu tänker jag skita i den svenska jantelagen och skriva, fy fan va bra jag är!!
Har aldrig hört/sett en riktigt bra inspelning med mig själv å jag blev nästan lite chockad av hur bra de lät =)
Och redan imorgon är det dags igen, Richards bekant som filmade oss i lördags frågade idag om vi kan ställa upp med en mini-show ute på en golfklubb och självklart tackade vi ja. Vi har ju sjungit så mycket ihop så det är inget problem med att det är så kort varsel, vi kör med karaokebakgrunder och har kul helt enkelt.

Den här helgen har minst sagt varit fullbokad men hjälp vad kul jag har haft!
Lördagen började med att jobba till 13:30 sen snabbt hem och duscha och packa sen kastade vi oss in i bilen och styrde mot Stockholm och Gröna Lund. När vi klev in genom dörrarna på Tyrol satte sig nervositeten som en klump i magen på mig, min enda tanke var, hur fan ska jag klarar det här? Men det gjorde jag!

Vi hade bestämt att Richard skulle sjunga Burning love först och sen sjunga sin vers på Always on my mind  innan jag kom ut på scenen så att det blev en överaskning för publiken att det var en duett. När jag sen började sjunga och sakta tog några steg ut i rampljuset möttes jag av ett jubel som inte var av denna värld och när låten var slut fick vi stående ovationer. Snacka om en egoboost! =)

Stannade inte kvar tills showen var slut den här gången eftersom Sunny hade 25-års fest så det var bara att byta om och packa in oss i bilen igen. Det var först när vi satt oss i bilen och jag tittade upp och såg den stora Tyrol-skylten på taket som jag faktiskt förstod vad som hade hänt och jag kunde inte göra annat än le. Kommer leva på den här upplevelsen länge!

Alla var redan lite i gasen när vi kom till festen men vi kom ikapp rätt fort och hade en riktigt trevlig kväll/natt med sång och dans. Mådde inte lika bra igår morse när jag vaknade men det var bara att bita ihop och åka till jobbet i alla fall, det gjorde ingenting att jag var trött och inte helt på topp, för jag hade haft en skitbra helg!

Tänk att man alltid ska fastna framför datorn istället för att göra det man egentligen borde...
Har fortfarande pjamasen på mig och klockan är två, när blev jag en sån fruktansvärd latmask?
Nej, röka en cigg, ta en dusch och sen sätta igång!
Tänkte vara en duktig fästmö och ha meten klar när Richard kommer hem från jobbet, men för att lyckas med det måste jag ta itu med diskberget för att ens kunna komma åt spisen...suck...

Idag har jag jobbat min första dag på min "nya" tjänst. Har gått ner i procent på avdelningen men upp i procent administrativt så nu jobbar jag heltid. Känns jättekul faktiskt, skönt att kunna dela upp arbetet utan att mitt vårdjobb blir lidande och sen så älskar jag ju att ordna och dona med papper. Fått massor med saker gjorda idag så jag känner mig riktigt produktiv, hoppas jag tycker att det är lika kul om ett par veckor också!

Ikväll är det antagligen Etage som gäller, det är ju onsdag och Etageveckan börjar =) Ska föreslå för Richard att vi provar sjunga låten vi ska framföra på Tyrol på lördag. Vi har aldrig sjungit den på orginalspråk ihop så det kan ju vara dags att börja repa...lika bra framförhållning som alltid, haha.

Ledig imorgon så jag tänkte ta itu med råtthålet som vi bor i, det behövs verkligen! Vi har haft så mycket att göra de senaste veckorna så vi har prioriterat att umgås med varandra de få studerna vi kunnat istället för att städa. Vilket kanske är förståligt...?

Har fått lite kommentarer om att jag "måste ha" en riktig förlovningsring, varför måste man det? Jag älskar min ring även om den inte är äkta, det är ju en sån jag vill ha sen när vi har råd men mamma har erbjudit sig att bidra med att sälja några smycken som hon aldrig använt och då tackar man ju inte nej. Ska kolla lite hur mycket vi får ut av det och sen kolla med en kompis som är guldsmed vad han kan hitta på för kul.

Har varit hos min älskade mormor en stund efter jobbet, hon är verkligen jätteglad för vår skull, känns skönt att kunna ge henne ett litet ljus i mörkret som hänger över familjen just nu. Hade verkligen velat att hon skulle få se mig gifta mig men det tror jag tyvärr inte att hon hinner...

Tog en runda på IKEA med mamma efter vi hade varit hos mormor och kom hem med nya kuddar och en orkidé. Hade velat handla massor med grejer men det får vänta tills vi flyttat till större, vilket jag håller tummarna att det blir snart. Har eventuellt ett lägenhetsbyte på gång med en kille i Luthagen så ni läsare kan väl hålla både tummar och tår att det blir av?!

Idag är den första riktiga dagen på resten av mitt liv. Från och med nu kan det bara bli ännu bättre, från och med idag börjar vi vår väg till att bli Mr och Mrs DeKash och efter det leva ett långt och lyckligt liv tillsammans. Därför kände jag att det var dags att starta en ny blogg som bara är vår och bara kommer handla om oss, våra kommande barn och naturligtvis även våra vänner.

Igår gick min älskade Richard ner på knä och frågade om jag ville bli hans fru och självklart fanns det inget annat svar än JA! Han frågade till och med både mamma och pappa om deras välsignelse, även om pappas var på ett mer medialt plan så fick vi bådas medgivande utan tvekan.

Många har säkert märkt att vi redan haft ringar en längre tid men de ringarna har varit mer som ett löfte om en kommande förlovning och tro mig, jag har försökt fria till honom flera gånger men alltid fått svaret att det är klart han vill men att jag inte hade tillåtelse att fråga. Och nu har han äntligen frågat och jag är den lyckligaste flickan i världen!